En måndag med många sidor
Min jobbmåndag bölrjade galet och slutade hektiskt. Fasen.
Sjuka fotografer. Frågvisa säljare. Och. Givetvis. Mäklare med krav.
Det var faktiskt ett tag sedan jag kände mig otillräcklig. Jag hatar att be om hjälp. Att inte vara nog för att göra det som behövs. Jag liknar mig själv ibland som ett enmansskepp kämpande för att vända bort från ett vattenfall. Ibland vänder vinden och och hjälper mig åt rätt håll. Kursen behöver inte vara bestämd och man följer impulser, intution. Man vet egentligen vad som är rätt. Men när jag knappt kan hålla mig över ytan är det fortfarande långt kvar innan jag skriker efter livbojen.
Efter en sen middag med vänner och en hel del funderingar runt var man kommer ifrån. Uppväxt. Familj. Vänner. Hem. Traditioner. Livsval. Kontrollerbara och icke kontollerbara. Så inser jag att mycket har nog att göra med det.
Mitt hem. Det jag kommer ifrån, är något många kallar för "Bonnhåla". I mina ögon, såhär 20 år senare med perspektiv, är det något annat.
Det har format mig så otroligt mycket. De människor, den omgivning, den natur och den kärlek som funnits där. Den är fascinerande, och glasklar, i efterhand.
De upplevelser, de erfarenheter som gjort mig till den jag är idag. Alla de dagar man hamnat i situationer där man egentligen inte räcker till, och ändå ger mer för att lyckas är oändliga. Så många gånger jag pushat mig själv fastän jag inte kan, de gånger jag gett mer är jag har att ge, det gånger jag låtiti min kropp ta i så mycket fastän jag inte haft styrkan. Det finns där. Jag vet det.
Och jag vet var det kommer ifrån. De fantastiska uppleveler jag haft som kommit från en gård där så mycket kärlek, tillit och inre styrka funnits, som har gjort mig till en människa som kanske inte alltid visar det, men som alltid har min bakgrund synlig.
Jag insåg det ikväll. Någon chockades (som vanligt) över min ålder. Det sägs att man ser i någons ögon, hur mycket man varit med om. Och tydligen säger mina ögon mer än vad jag gör.
Jag har en bakgrund jag är mäkta stolt över, en älskad familj och ett sjujäkla liv att leva.
Det kanske syns. Jag har nog bara inte insett det förrän idag.
Sjuka fotografer. Frågvisa säljare. Och. Givetvis. Mäklare med krav.
Det var faktiskt ett tag sedan jag kände mig otillräcklig. Jag hatar att be om hjälp. Att inte vara nog för att göra det som behövs. Jag liknar mig själv ibland som ett enmansskepp kämpande för att vända bort från ett vattenfall. Ibland vänder vinden och och hjälper mig åt rätt håll. Kursen behöver inte vara bestämd och man följer impulser, intution. Man vet egentligen vad som är rätt. Men när jag knappt kan hålla mig över ytan är det fortfarande långt kvar innan jag skriker efter livbojen.
Efter en sen middag med vänner och en hel del funderingar runt var man kommer ifrån. Uppväxt. Familj. Vänner. Hem. Traditioner. Livsval. Kontrollerbara och icke kontollerbara. Så inser jag att mycket har nog att göra med det.
Mitt hem. Det jag kommer ifrån, är något många kallar för "Bonnhåla". I mina ögon, såhär 20 år senare med perspektiv, är det något annat.
Det har format mig så otroligt mycket. De människor, den omgivning, den natur och den kärlek som funnits där. Den är fascinerande, och glasklar, i efterhand.
De upplevelser, de erfarenheter som gjort mig till den jag är idag. Alla de dagar man hamnat i situationer där man egentligen inte räcker till, och ändå ger mer för att lyckas är oändliga. Så många gånger jag pushat mig själv fastän jag inte kan, de gånger jag gett mer är jag har att ge, det gånger jag låtiti min kropp ta i så mycket fastän jag inte haft styrkan. Det finns där. Jag vet det.
Och jag vet var det kommer ifrån. De fantastiska uppleveler jag haft som kommit från en gård där så mycket kärlek, tillit och inre styrka funnits, som har gjort mig till en människa som kanske inte alltid visar det, men som alltid har min bakgrund synlig.
Jag insåg det ikväll. Någon chockades (som vanligt) över min ålder. Det sägs att man ser i någons ögon, hur mycket man varit med om. Och tydligen säger mina ögon mer än vad jag gör.
Jag har en bakgrund jag är mäkta stolt över, en älskad familj och ett sjujäkla liv att leva.
Det kanske syns. Jag har nog bara inte insett det förrän idag.
Dagdrömmar under lunchtimmen
Livet är lugnt. Det rullar. Det händer saker. Då och då.
Semesterveckor i Sverige gör det inte till någon upptagen dag på jobbet. Idag vek jag två tjugolappar till två skjortor. Jag har läst lite bloggar, nyheter osv. Någon hade vunnit 185 miljoner euro, ca 1,7 miljarder kronor. Snacket gick, vad skulle man göra?
Alla endades om att man slutar jobba och ägnar sig åt en eller flera hobbies på heltid. Projekt och livsdrömmar skulle uppfyllas. Många skulle resa, ge bort pengar till familj, vänner eller till något välgörade ändamål. En riktig fest skulle det bli, firande under flera veckor med nära och kära.
Hur mycket skulle man förändras? Skulle man bli till en bättre person, om man har möjligheterna till att göra det man vill i livet? Hur skulle människor i din närhet bete sig, skulle de förändras? Hur de behandlar dig?
Var börjar man? I vilken ände börjar man skapa sig ett nytt liv? Eller lever man kanske bara på som vanligt?
En av mina största frågor i det läget är snarare
Skulle jag någonsin bosätta mig, eller konstant resa till nya platser?
Familjens drömmar är givet prioriterat, men det finns mycket kvar efter det. Vad är steg två? Hur många nya drömmar kan man uppfylla egentligen?
Oops, nu är klockan nästan 13.00, det är dags att se arbetsam ut igen.
Vi hörs, tjingeling!
Fröken Jamas och lågsäsong
Jag känner att jag skämmer bort er nu med blogginlägg men allvarligt talat så har jag tiden och energin att lägga ned just nu. Lustigt nog.
Tiden har gått långsamt idag. I och med lågsäsongen finns det knappt något att göra och man blir riktigt glad och pratsjuk när kunderna eller fotograferna ringer in. Man kan lägga ned lite extra kärlek och omtanke på att fixa precis det rätta men den större delen av dagen känns det som att jag snurrat några varv på stolen, sörplat kaffe och bara allmänt småtjattrat om ingenting. Produktivt? Effektivt? Nja, inte riktigt.
Till min förvång sa plötsligt Niklas strax före klockan åtta idag.
Niklas: Du får gå nu om du vill.
Jag: Va?
Niklas: Ja, jag har ordnat det nu till dig.
Jag: Seriöst?
Niklas: Ja, så börjar jag en timme senare på fredag. Mackan har redan sagt ok.
Jag: Men... Vad ska jag göra?
Jag blev så paff att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Vad gör man kl 8 på kvällen i Bangkok?
Eftersom Marcus var hemma och sjuk gissade jag att hans flickvän Stephanie satt hemma och inte var helt road. Några sms senare var jag på väg till Hyde&Seek för middag med henne.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord och gick sedan på en promenad och bara fortsatte att prata. Att sitta i en grabbig stämning dagarna i ända är rätt kul, man har sina guldkorn, men att för omväxlings skulle få prata med en tjej är som att gå på moln. Matlagning, shopping, djur, levnadssätt, människor, film. Vi gick igenom mycket kul och då vi har olika bakgrund ser man olika på vissa saker och att förklara bådas kulturer och att mötas i en annan är spännande. Och bara det att jag inte behöver höra ett ord om fotboll eller dator/tv-spel på en hel kväll får mig att nästan vilja nypa mig i armen. Det är magiskt.
Jag och Jamas har förressten lärt oss att leva med varandra. Lite halvt i alla fall. Hon har sina stunder när hon är rätt söt, typ, när hon ligger och kurrar i mitt knä eller på min mage.
Men det faktum att jag lärt mig varför hon heter Jamas(dvs att hon gärna kör upp mig klockan sju på morgonen och jamar konstant) är ingen höjdare. Inatt väckte hon mig genom att krypa in under täcket och dutta med sin kalla nos i mitt knäveck. Det var inte populärt. Hon tycker heller inte riktigt om mig när jag lägger min uppmärksamhet på datorn och man känner sig rätt så uttittad ibland... hon riktigt blänger...
Men som sagt det funkar fint. NU tror jag vi ska slå igång en film eller nåt och peta i oss lite cocos-youghurt. Och hoppas på att morgondagen blir något mer händelserik.
Tack och hej!
Tiden har gått långsamt idag. I och med lågsäsongen finns det knappt något att göra och man blir riktigt glad och pratsjuk när kunderna eller fotograferna ringer in. Man kan lägga ned lite extra kärlek och omtanke på att fixa precis det rätta men den större delen av dagen känns det som att jag snurrat några varv på stolen, sörplat kaffe och bara allmänt småtjattrat om ingenting. Produktivt? Effektivt? Nja, inte riktigt.
Till min förvång sa plötsligt Niklas strax före klockan åtta idag.
Niklas: Du får gå nu om du vill.
Jag: Va?
Niklas: Ja, jag har ordnat det nu till dig.
Jag: Seriöst?
Niklas: Ja, så börjar jag en timme senare på fredag. Mackan har redan sagt ok.
Jag: Men... Vad ska jag göra?
Jag blev så paff att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Vad gör man kl 8 på kvällen i Bangkok?
Eftersom Marcus var hemma och sjuk gissade jag att hans flickvän Stephanie satt hemma och inte var helt road. Några sms senare var jag på väg till Hyde&Seek för middag med henne.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord och gick sedan på en promenad och bara fortsatte att prata. Att sitta i en grabbig stämning dagarna i ända är rätt kul, man har sina guldkorn, men att för omväxlings skulle få prata med en tjej är som att gå på moln. Matlagning, shopping, djur, levnadssätt, människor, film. Vi gick igenom mycket kul och då vi har olika bakgrund ser man olika på vissa saker och att förklara bådas kulturer och att mötas i en annan är spännande. Och bara det att jag inte behöver höra ett ord om fotboll eller dator/tv-spel på en hel kväll får mig att nästan vilja nypa mig i armen. Det är magiskt.
Jag och Jamas har förressten lärt oss att leva med varandra. Lite halvt i alla fall. Hon har sina stunder när hon är rätt söt, typ, när hon ligger och kurrar i mitt knä eller på min mage.
Men det faktum att jag lärt mig varför hon heter Jamas(dvs att hon gärna kör upp mig klockan sju på morgonen och jamar konstant) är ingen höjdare. Inatt väckte hon mig genom att krypa in under täcket och dutta med sin kalla nos i mitt knäveck. Det var inte populärt. Hon tycker heller inte riktigt om mig när jag lägger min uppmärksamhet på datorn och man känner sig rätt så uttittad ibland... hon riktigt blänger...
Men som sagt det funkar fint. NU tror jag vi ska slå igång en film eller nåt och peta i oss lite cocos-youghurt. Och hoppas på att morgondagen blir något mer händelserik.
Tack och hej!
That thing you do
Satte igång en film när jag kom hem. Och genast föll jag in i ett såkallat
"facebook/marmeladmacka/mys-med-katt-på-magen/blogg-och-nyhetsläsande-mode".
Jo, det existrerar och jo, det känns så bra. Dagarna är kortare, det är mindre att göra på jobbet och jag känner energin komma tillbaka. Jag är omsvärmad av leenden och lustiga upptåg, det är konstant något på G och sedan jag kom tillbaka till Bangkok känns det som att jag lever livet igen.
Högsäsongen tog musten ur mig men efter att ha balanserat upp det så ser jag riktigt fram emot de kommande månaderna. Det är många förändringar inom företaget, shit allt går i raketfart nonstop och jag kan bara säga att det ser positivt ut. Ända sedan jag kom tillbaka är det som att världen än en gång visat mig hur rätt det är och att jag inte kunnat vara på något annat ställe, this is home.
Nu väntar vi på nästa kapitel och jag känner på mig att det kommer vara lika händelserikt som allt annat är just nu. Love it.
Jag avslutar mitt inlägg enbart för TheBigBangTheoryLovers med ett foto som fick mig att skratta rakt ut.
Lets just call it awesomeness!
"facebook/marmeladmacka/mys-med-katt-på-magen/blogg-och-nyhetsläsande-mode".
Jo, det existrerar och jo, det känns så bra. Dagarna är kortare, det är mindre att göra på jobbet och jag känner energin komma tillbaka. Jag är omsvärmad av leenden och lustiga upptåg, det är konstant något på G och sedan jag kom tillbaka till Bangkok känns det som att jag lever livet igen.
Högsäsongen tog musten ur mig men efter att ha balanserat upp det så ser jag riktigt fram emot de kommande månaderna. Det är många förändringar inom företaget, shit allt går i raketfart nonstop och jag kan bara säga att det ser positivt ut. Ända sedan jag kom tillbaka är det som att världen än en gång visat mig hur rätt det är och att jag inte kunnat vara på något annat ställe, this is home.
Nu väntar vi på nästa kapitel och jag känner på mig att det kommer vara lika händelserikt som allt annat är just nu. Love it.
Jag avslutar mitt inlägg enbart för TheBigBangTheoryLovers med ett foto som fick mig att skratta rakt ut.
Lets just call it awesomeness!
Valet i Thailand
Det har varit val i Thailand. För de som inte visste.
Känner mig helt ärligt som en av de minst insatta men hoppas innerligt på att allt ska gå väl.
Man ser statistik där folk röstat på om de tror att våldet blossar upp i samband med valet och det har inte varit siffror som fått mig att bli helt lugn. Men personligen har jag inte märkt av något än.
Jag tror det är positivt att se att så många röstat, jag läste imorse att 74 % lagt sin röst och fick sedan veta av en thai-kollega att endast 40 % röstat tidigare vilket är en enorm förändring.
Själva valet har gått väldigt lugnt till trots allt, det kunde lika gärna varit kaos med de galet många poliser som skickats ut. Men allt har gått väldigt smidigt till vad jag vet och resultatet är väldigt tydligt. Kankse för att så många fler faktiskt tagit steget och tyckt till när de har chansen.
För mer information kring valet läs antingen det svenska DN:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/storslam-for-oppositionen-i-thailand
eller det Bangkok Posts:
http://www.bangkokpost.com/news/politics/245407/yingluck-declares-five-party-coalition
det senare för mest och bäst information.
Tjingeling!
Känner mig helt ärligt som en av de minst insatta men hoppas innerligt på att allt ska gå väl.
Man ser statistik där folk röstat på om de tror att våldet blossar upp i samband med valet och det har inte varit siffror som fått mig att bli helt lugn. Men personligen har jag inte märkt av något än.
Jag tror det är positivt att se att så många röstat, jag läste imorse att 74 % lagt sin röst och fick sedan veta av en thai-kollega att endast 40 % röstat tidigare vilket är en enorm förändring.
Själva valet har gått väldigt lugnt till trots allt, det kunde lika gärna varit kaos med de galet många poliser som skickats ut. Men allt har gått väldigt smidigt till vad jag vet och resultatet är väldigt tydligt. Kankse för att så många fler faktiskt tagit steget och tyckt till när de har chansen.
För mer information kring valet läs antingen det svenska DN:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/storslam-for-oppositionen-i-thailand
eller det Bangkok Posts:
http://www.bangkokpost.com/news/politics/245407/yingluck-declares-five-party-coalition
det senare för mest och bäst information.
Tjingeling!
Girls on a daytrip, oh yeah!
Marcus och Marcus flickvänner Jinny(thailändska) och Stephanie(kinesiska) drog med mig på en dagstrip för en hel del thaiupplevelser.
Vi har käkat thai-sweets i massor, gjort en egen lerkruka eller vad man nu ska kalla det, åkt egen båt på floden, shoppat på köpcenter och marknader, ätit glass, blivit solbrända, gjort eget thaigodis, matat fiskar i floden, skrattat så vi nästan gråtit och bara haft en underbar tjejdag med bäste guiden Jinny.
Här kommer en bildbomb från vår dag.
Tack för en underbar dag tjejer!
(Kommer ännu en uppdatering nån dag med mer bilder från veckorna)
Tjingeling!
Vi har käkat thai-sweets i massor, gjort en egen lerkruka eller vad man nu ska kalla det, åkt egen båt på floden, shoppat på köpcenter och marknader, ätit glass, blivit solbrända, gjort eget thaigodis, matat fiskar i floden, skrattat så vi nästan gråtit och bara haft en underbar tjejdag med bäste guiden Jinny.
Här kommer en bildbomb från vår dag.
Tack för en underbar dag tjejer!
(Kommer ännu en uppdatering nån dag med mer bilder från veckorna)
Tjingeling!
