Jag känner att jag skämmer bort er nu med blogginlägg men allvarligt talat så har jag tiden och energin att lägga ned just nu. Lustigt nog.

Tiden har gått långsamt idag. I och med lågsäsongen finns det knappt något att göra och man blir riktigt glad och pratsjuk när kunderna eller fotograferna ringer in. Man kan lägga ned lite extra kärlek och omtanke på att fixa precis det rätta men den större delen av dagen känns det som att jag snurrat några varv på stolen, sörplat kaffe och bara allmänt småtjattrat om ingenting. Produktivt? Effektivt? Nja, inte riktigt.

Till min förvång sa plötsligt Niklas strax före klockan åtta idag.

Niklas: Du får gå nu om du vill.
Jag: Va?
Niklas: Ja, jag har ordnat det nu till dig.
Jag: Seriöst?
Niklas: Ja, så börjar jag en timme senare på fredag. Mackan har redan sagt ok.
Jag: Men... Vad ska jag göra?

Jag blev så paff att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Vad gör man kl 8 på kvällen i Bangkok?
Eftersom Marcus var hemma och sjuk gissade jag att hans flickvän Stephanie satt hemma och inte var helt road. Några sms senare var jag på väg till Hyde&Seek för middag med henne. 



Vi pratade om allt mellan himmel och jord och gick sedan på en promenad och bara fortsatte att prata. Att sitta i en grabbig stämning dagarna i ända är rätt kul, man har sina guldkorn, men att för omväxlings skulle få prata med en tjej är som att gå på moln. Matlagning, shopping, djur, levnadssätt, människor, film. Vi gick igenom mycket kul och då vi har olika bakgrund ser man olika på vissa saker och att förklara bådas kulturer och att mötas i en annan är spännande. Och bara det att jag inte behöver höra ett ord om fotboll eller dator/tv-spel på en hel kväll får mig att nästan vilja nypa mig i armen. Det är magiskt.

Jag och Jamas har förressten lärt oss att leva med varandra. Lite halvt i alla fall. Hon har sina stunder när hon är rätt söt, typ, när hon ligger och kurrar i mitt knä eller på min mage.



Men det faktum att jag lärt mig varför hon heter Jamas(dvs att hon gärna kör upp mig klockan sju på morgonen och jamar konstant) är ingen höjdare. Inatt väckte hon mig genom att krypa in under täcket och dutta med sin kalla nos i mitt knäveck. Det var inte populärt. Hon tycker heller inte riktigt om mig när jag lägger min uppmärksamhet på datorn och man känner sig rätt så uttittad ibland... hon riktigt blänger...



Men som sagt det funkar fint. NU tror jag vi ska slå igång en film eller nåt och peta i oss lite cocos-youghurt. Och hoppas på att morgondagen blir något mer händelserik.

Tack och hej!