Jag tror hela helgen handlat om en enda viktig punk (ja, förutom alla underbara vänner då) - och det är massor av mat!

 

Stor frukost på balkongen, kräftskiva på lördagskvällen som inkluderade både grillade räkor och krabbor, brunch med en väninna och sedan en mumsig potatisgratäng med fläsk och vitlökssås till söndagsmiddag! Akes första kräftor och potatisgratäng, han kan nog gilla Sverige när vi kommer på besök nästa år.

 

Jag tror helt ärligt att jag inte ätit så mycket på väldigt länge, som om hela helgen varit en konstant matkoma, inte konstigt att jag är trött när arbetsveckan börjar! Ja, att det är måndag kan väl gör vem som helst trött, och i och för sig var det ingen A/C på kontoret idag vilket inte direkt gjorde oss alla piggare, men jag tror nog att allt ätande hade sin del i det hela. Pust!

 

Förutom att högsäsongen börjar dra igång (redan övertid!) så är ju jobbet faktiskt kul nu. Så många saker jag börjar lära mig om det som jag inte rört tidigare. Och roligast av allt är nog att det känns som att inget får mig att backa, jag klarar allt. Så är det bara. Även om jag inte vet hur jag ska göra så nog fasen lyckas jag tillslut.

 

Vilken känsla. Styrka.

 

Och förresten, jag skrev nyss (läs: för några dagar sedan) under på ännu ett år i lägenheten. Så fint det börjar bli, vårt hem. Nu är det jag och Ake, vi två, tillsammans. Här och nu. Hur kan det vara så svårt att stanna i nuet? Så mycket man vill göra, så många planer, jag vill vara där och då fast man har så mycket fint idag. Så bråttom, hur är det med tålamodet Annelie? Tillbaka till verkligheten, jobba för framtiden.

 

Ett steg i taget. (Men får man springa?)