Utan att man märker det riktigt, utan att man riktigt reflekterar över det, så har man plötsligt en vardag.

Det finns rutiner, människor man träffar, människor man ringer när man har tråkigt, frukost som lagas, resor som görs, ett jobb, ett umgänge. Plötsligt så finns allt där.

Jobbet har flutit på riktigt bra nu den senaste veckan, man märker att man har alltmer koll på läget och vad som ska göras. Jag står inte riktigt på egna ben ännu och leker fortfarande frågebomb då och då, men jag sköter faktiskt en hel del ärenden själv nu. Efter att ha suttit på fotoväxeln i två veckor och sedan kastas in på planväxeln en vanlig torsdag märker man att man har huvudet med sig.

Torsdagen och fredagen blev stressiga och det blev inte många minuter ledighet på lunchen. Men det känns bra att få ha sådana dagar också. Då märks det att man gör något i gruppen och att man inte bara sitter på ändan och pillar naveln eller nåt annat meningslöst.

Helgen blev väldigt lugn, och jag tror jag behövde hämta mig lite efter det tröga veckoslutet. Jag hade laddat upp med böcker lånade av Per och Ida inför regniga morgnar, det var ett smart drag. I stort sett hela lördagen regnade det, och söndag morgon var det ingen idé att studsa upp ur sängen.

Jag fick tag i Ida under eftermiddagen och tog en långfika på Starbucks. Det är lustigt vilka djupa samtalsämnen som dyker upp när vi ses. Vi betade av både prostution och ekonomi, vänner som betyder något och bryr sig och hur vi vill leva livet samt hur andra gör det.

På kvällskvisten åkte vi ut till Lumphini Night Bazar och delade på en Calzone och en Mango Sticky Rice. Mums. Ett liveband spelade på scenen, dock inte så bra, men de dansade roligt så underhållningen fungerade ändå som den skulle. Sedan tog vi en tur och beundrade allt man kan köpa på marknaden och köpe en varsin finurlig pryl till någon därhemma.

Nu är det ny arbetsvecka. Måndagen är en aning seg och det är lite att göra. Man driver lätt iväg i tankarna och funderar på saker man fortfarande behöver köpa, saker man vill göra och ärenden man vill uträtta. Men jag hade ändå en rolig upptäckt när jag kom till jobbet idag. Efter en helg av vila och avskildhet blev jag riktigt glad att se alla bekanta ansikten på kontoret. Alla ler när man kommer och några frågar om allt är bra. Härligt.

Jag ser ändå till att hålla mig uppdaterad på hemmafronten, jag läser bloggar och kollar mail, pratar på skype och ser till att jag inte missat något. Man saknar nära och kära hemma. Men med mycket kommunikation går allt bra. Så fort jag köpt en egen dator ska det blir fart på både blogg och kontakt med er därhemma.

Vi hörs snart! Tjingeling!