Skrivbordet börjar fyllas. Förutom mina vykortsgiraffer har jag nu satt upp post-it-lappar med de viktigaste telefonnumren och mailadresserna, min väska fyller ut mycket av tomrummet och sedan står en matbox från Wok My Way, två youghurtar och en Kaffe Latte på bordet.

Kontoret är lugnt idag. Har tagit kanske fyra samtal på fyra timmar, vilket känns som ingenting. Inte är det överfullt i mailboxen heller. Nej nej, och inte speciellt mycket på de andra fronterna heller. Jag hoppas morgondagen kommer vara lika lugn, för då har Anders tagit ledigt, och jag kommer förmodligen driva Marcus till vansinne med frågor. Men det får han ta.

Dagen började mindre bra, efter duschen och det snabba toalettbesöket konstaterade jag att det måste vara något fel på mitt avlopp. Vattnet rinner INTE undan. Tur att det är en lite tröskel in till duschen annars hade mitt badrum varit överfullt med vatten. Toaletten vägrade göra sig av med vattnet jag spolade fram och med en suck gick jag förbi kontoret där de bygnnadsansvariga sitter på vägen till jobbet. Lämnade mina nycklar och bad dem fixa det innan jag kom hem. Nämnde i förbifarten att jag dessutom skulle vilja ha lite tv-kanaler till min tv också. Visst. Det ska fixas. Vi håller tummarna för en fungerande toalett när jag kommer hem idag.

Snart är det helg, inga planer dock. Mormor vill att jag ska köpa en kastrull. Det ska jag göra.

Funderar på om det inte är dags att klippa sig också. Och färga håret. Men jag vet inte riktigt var och jag vet inte om jag kanske ska färga håret hos en frisör så det blir riktigt gjort denna gången. Vore bra. Det återstår att se. Jag kanske kör en runda på stan med en följ-intutionen-grej, det brukar bli bra då.

Just nu längtar jag mest till mina kommande små semesterdagar i Singapore. Tre dagar, man kanske ska börja kolla upp var hotellet ligger och vad jag missade att göra sist jag var där. Men jag tror att jag kommer njuta mest om jag får gå en sväng på stan, fika gott på en massa olika caféer med en bra bok i handväskan och bara se på alla männsikor som lever sin vardag där. Oftst är det det jag gör när jag behöver en paus, bara sjunka i mina egna tankar med en god kopp kaffe i handen. Och gärna se på folket som passerar, fundera på vad för liv de lever, vad de jobbar med, om de har familj, var de är på väg, vilka hemligehetr de har och vad som kan läsasav om personen bara genom att se på dem.

Likadana stunder infinner sig ofta varje dag, speciellt på tunnelbanan på väg till eller från jobbet. Man behöver sådana stunder, en slags vila fastän hjärnan arbetar kreativt och fantiserar upp hela liv om personen som sitter mittemot dig på tåget. Det är facinerande, och roligt, men mest otroligt skönt att släppa sitt eget för en stund för att sedan kunna komma tillbaka med ny energi och ett starkare fokus. Det behövs ibland.

Nu är lunchen slut, dags att återgå till jobbet.

Tjingeling!