Det händer saker härborta. Hela tiden. Helgen var lustigt fartfylld på ett sätt jag inte hade kunnat gissa.

På fredagen firade vi Pers tjugoandra födelsedag med bowling, kareoke och öl efter jobbet. Hur roligt som helst och sällskapet var toppen! Dessutom kom jag på fjärde plats i bowlingen(av åtta) och kände att jag gjorde en bra insats.

På lördagen var jag en tur på stan och klippte mig, käkade pizza och kollade på hip-hopdansarna och en BMX-tävling.

På söndagen blev det lite annorlunda. Efter en tur på Carrefour där det inhandlades mat, kastrull, filt och hårfärg åkte jag hem och kände mig nöjd med mitt shoppande. Färgade håret flera nyanser mörkare än jag tänkt mig men blev relativt nöjd. Tvättade undan lite och tänkte göra lite te i min nya kastrull bara för att inse att jag inte äger en mugg att dricka ur ännu. Jag hällde upp mitt Kanelbulls-te i ett glas istället och insåg med ens att jag inte hade något socker hemma, hur hade jag missat det?

Med kläder på för att gå och köpa socker börjar det plötsligt tjuta ohyggligt högt ute i korridoren. Det är brandlarmet som går och när jag låst efter mig möter jag Nop, min granne som också är påväg nedåt. Vi samlas ute på gårdsplanen och får förklarat att det är brandövning. Två brandmän står mitt på gården och tjattrar om säkerthet i byggnaden.

De flesta går iväg men jag stannar och pratar med Nop och de andra grannarna för att sedan inse att brandmännen tar fram en gasbehållare som de öppnar och tänder eld på gasen som sipprar ut. Vi får sedan, en och en komma fram och stänga av den brinnande gasbehållaren, självklart efter en tydlig genomgång av brandmannen. Sedan får prova att släcka elden med en brandsläckare. Alla peppar varandra att gå fram, att våga och en halvtimme senare har vi provat diverse sätt att släcka en eld och fått visat för oss varför man inte ska hälla vatten i en brinnande stekpanna.

Det mest lustiga med det hela är att jag lärde mig mer om brandfara än jag någonsin gjort i Sverige, och då var hela genomgången på thailändska och jag förstod inte ett ord av vad de sa!

På kvällen, efter ännu en tur på stan, kom Ida över och vi myste med varm choklad och te och pratatde om allt mellan himmel och jord. Känns så bra att ha en god vän här så snart efter flytten!

Livet rullar på som det ska, det börjar bli ett innehåll i vardagen och det är jag otroligt glad över!

Tjingeling!