Händelserika veckor och helger har gjort bloggen nedprioriterad för en period.
Nu är jag tillbaka.

Februari månad har varit den mest upptagna hittills. Ett konstant flöde av händelser. Jag har haft mina morföräldrar på besök i Thailand i tre veckor. Två av mina helger spenderades i Hua Hin tillsammans med dem.
Havsbris, gatumarknader och glass i stora lass(helst ofta också).



Hua Hin Beach



Morfars glass på Swensens, The little prince, oj så vi skrattade

En helg kom de på besök i Bangkok. De fick en snabbt första intryck, dock tycker jag persoligen att Bangkok är en stad som ska levas in bit för bit, den har så mycket att visa om man har tid att stanna upp och se det.

Då båda deras födelsedagar var nära inpå såg vi i familjen till att unna dem lite extra under deras långsemester. De bokades in på en thailändsk matlagningskurs i Hua Hin och sedan stod vi för boendet i Bangkok, jag kunde inte låta bli utan såg till att lägga ut lite extra för att de skulle få sig en riktig svit, lyx ska man ha.

Sedan visades det runt i mina delar. De fick se lägenheten som de länge varit så nyfikna på och sedan tog vi en tur till kontoret. Riktigt roligt var det att visa var jag har min vardag.



Morfar och mormor i stora staden, i sin fina svit

Utöver det så har vi varit två man kort på jobbet. Min närmaste chef har varit på tur i Kina medan min kollega på planritningsavdelningen varit i Sverige. Så under två veckor har mitt ansvar varit att sköta den delen av supporten, lite andra arbetsuppgifter och ett annat tempo. Det har vait galet mycket att se över när man dessutom inte har så många att fråga, men som vanligt löser sig allting, ibland behöver det bara ta lite längre tid. Dock älskar jag att få jobba mer med thailändarna och översättningarna, och nu när de två veckorna är över så saknar jag det. 

Väl tillbaka på fotosidan så lämnade en av mina närmaste kollegor oss för andra äventyr i Sverige, efter att ha jobbat med honom i nästan ett halvår känns det tomt, men jag är glad för hans skull, han har så mycket annat framför sig nu. Niklas som nu tagit över är en klippa och vi har många roliga dagar att se fram emot.

Under tiden har det också varit fyllt av födelsedagar, Manit, Jan, Niklas, och nu denna vecka var det Ampais tur. Många utekvällar blir det med många glada filurer.



Alla kvällar slutar kanske inte helt smärtfritt, efter en fredagskväll på Khao San Road kom jag hem med årets största/första blåmärke på armbågen. Haha! 

Men nu är vi åter på banan. Jag är trots allt lättad, för då och då händer det att jag sätter igång och tecknar, det är ett av de bästa tecknen på att jag ändå mår bra. Trots att det varit så stressigt har jag ändå under små stunder lyckats koppla bort omvärlden och försvinna in i min favorithobby.

Det tackar jag Sommart för denna gången, efter att han laddat upp bilder på sina akvariefiskar blev jag inspirerad och satte igång att teckna lite, och på den vägen är det. Nu kan jag sitta och kladda lite även på lunchen, ingen annan är så lättad som jag för det!





Sommarts fiskar, coolt att alla är vända åt samma håll

Så, där har ni en uppdatering, det blev lite mycket ett tag och det har varit svårt att komma igång med skrivandet igen. Livet går upp och ned, men framförallt framåt.

Tjingeling sålänge!