Jo, precis så började det.

Veckan alltså.

Min måndagsmorgon började med att jag tog på mig byxorna ut och in. Och därefter sattes nivån på dagen och den resterande veckan.

Måndagen blev jättekonstig, en lugn morgon slutade med superstress och underliga jobbiga ärenden som man aldrig tycktes bli av med.

Tisdagen åskade och blixtrade det hela dagen, sedan blev jag halvt attackerad av en groda på vägen hem.

Onsdagen vände vädret och temperaturen sjönk från ett stadigt 35 till svajande 18 grader, burr, Manit skämtade till och med tveksamt om att det var nog jordens undergång som startade.

Torsdagen var en vanlig arbetsdag som dock behövde avslutas med en tur till Terassen för lite mat och öl. Ett öltorn blev till två när ett par fulla amerikaner plötsligt damp ned brevid mig och Marcus som konstaterade att vi nu var vänner. En utebliven massage/manikyr blev istället ett shoppande av tv-serier för över 1000 bath innan den kvällen var slut.

Fredagen kändes som första gången jag gjort helg och haft koll på vad jag lämnat efter mig inför måndagen. En kort promenad och ett födelsedagsfirande senare satt jag hemma med messmörsmackor framför nästa säsong av Californication. Sedan bara det att jag lagat mat hemma och diskat efter mig direkt två gånger den här veckan är rent chockerande enligt min mening.

Än har i alla fall lördagen varit helt normal, förutom att jag fixat mitt sim-kort (som inte fungerat på hela veckan, surprise surprise), köpt en myströja och nya skor. Turen till Cantralworld Plaza var givande, inte bara för den obligatoriska lunchmackan på mitt nya favoritcafé, utan för att de har ställt ut flertalet "kuber" ca 2 meter höga där människor som passerar kan skriva ned sina tankar till Japan och katastrofen som drabbat dem. Det var rörande att se så många små meningar fylla varje sida med enkla ord som "stay strong Japan" och tusentals underskrifter och hälsningar.

Väl hemma igen har jag sett klart den andra säsongen av Californication och skissat vidare på det senaste projektet och gjort fransk manikyr på mig själv.
Just let life stay simple.

Kvar på listan för morgondagen står tvättning(jippie...), promenerande(har så mycket energi att bli av med som jag egentligen är för lat för att ta itu med) och lite handlande av mat(äta bör man heter det ju).

Klockan slutar inte ticka och plötsligt är den nästan tre på natten och det börjar bli tid att krypa till kojs för att se till att morgondagens lista blir av. Dags att krama kudden!

Tjingeling!